Jag pratar om kampen om de vassaste hjärnorna. Få har nog undgått att bristen på kvalificerad arbetskraft inom bransch efter bransch är ett akut, växande problem. I Norrbotten, Sverige och västvärlden.

Samtidigt visar forskning och studier att ribban har höjts, särskilt efter #metoo. Allt fler, inte minst unga, ställer nya krav på arbetsgivarna. Färre och färre accepterar en arbetsplats där det råder tystnadskultur eller där det sker snedrekryteringar som gynnar manliga sökande. Arbetsgivare som inte har kunskap om vad som krävs för att skapa inkluderande organisationer – både till kultur och numerär – riskerar att förlora både kompetens, konkurrenskraft och marknadsandelar. Som det så fint heter.

Enligt Ranstad employer brand research anger 96 procent att företagets kultur måste stämma överens med deras personliga värderingar för att de ska känna sig nöjda med arbetsplatsen. Företag med positiva arbetsgivarvarumärken får dessutom dubbelt så många ansökningar som mindre attraktiva varumärken.

Det finns alltså all anledning som arbetsgivare och företag att ställa sig frågan hur ens varumärke uppfattas där ute. Finns det substans i det du säger om dig själv? Hur får du som företag dina anställda att må bra och känna sig inkluderade? Vilken jargong och vilka hierarkier förekommer egentligen? Och varför når du inte fler exempelvis kvinnor eller utlandsfödda?

Lägg där till att du förmodligen har en rekryteringsprocess som är bristfällig. På grund av invanda beteenden, normer, tidsbrist och okunskap riskerar många företag och organisationer att missa kompetens – och agera rent diskriminerande.

Forskning visar att vi gärna rekryterar personer som liknar oss själva. Att uppfattningar om kompetens utesluter människor som av olika anledningar betraktas som annorlunda eller avvikande.

Inom mansdominerande yrken används dessutom ofta ett typiskt manligt kodat språkbruk i rekryteringsannonserna, som att efterfråga prestationsbaserade egenskaper. Det stöter bort kvinnor, medan ett mer kvinnligt kodat språkbruk faktiskt lockar båda könen.

Blev det lite mycket nu? Lite för många bollar att hålla reda på?

Det må så vara. Men tiden då det räckte att hålla sig till lagen och enbart se till andelen män och kvinnor på lönelistan är förbi. En arbetsplats kan bestå av 50 procent kvinnor och 50 procent män men ändå ha en kultur som missgynnar kvinnorna. Detsamma gäller både den externa och interna kommunikationen.

I min bransch, kommunikationsbranschen, stavas lösningen på utmaningarna normkreativitet. Eller inkludering för att använda ett mer lättillgängligt ord. Vi behöver alla skaffa oss mer kunskap, vidga våra vyer och på riktigt tänka nytt. Arbetsplatser där det finns mångfald både mår bättre och når bättre resultat.

AnnonsDetta är en annons från Norrbotten Växer, den är inte skriven av journalisterna på NSD:s och Kurirens redaktion.