Det var i december 2017 som bröderna Johnny och Thomas Engman köpte fiske- och vildmarkscampen Stora Stenträsket från Luleå kommun för för 30 000 kronor. Under snart två år har de rustat upp och drivit anläggningen, som består av 43 000 kvm mark, åtta stugor och 45 husvagnsplatser intill sjön.

Men nu har de bestämt sig för att sälja campen, ett beslut som har vuxit fram över tid.

– Vi har pratat om det till och från. Men nu i höst kände vi att det var dags, säger Thomas Engman och fortsätter:

– Det handlar om att vi vill ha lite mer fritid. Vi har hållit på med det här i stort sett sedan dess att pappa började på 60-talet. Det är mycket fritid som man offrar.

Deras far Holger Engman var med och grundade campen år 1966. Holger Engman dog 1992, sedan skötte Johnny Engman om anläggningen åt Luleå kommun fram till 2014. Därefter arrenderade kommunen ut Stora Stenträsket fram till dess att bröderna Engman köpte anläggningen.

– Det började med en stuga och plats för två husvagnar, mer fanns inte på den tiden. Vi har i stort sett varit med och drivit det i 50 år, säger Thomas Engman.

Hur har den här tiden varit?

– Den har varit helt otrolig. Vi har haft otroligt mycket besökare och har byggt upp mycket. Det var uthyrt i tre år, då blev det riktigt nedgånget och det slutade komma gäster. Men vi har gjort i stort sett allt för gästerna. Det är mycket ideellt arbete vi har lagt ner för att gästerna ska ha det bra, och det har gett reslutat. Men det är så att fritiden är mycket värd.

Hur känns det att sälja anläggningen?

– Det känns mycket, oh ja, det gör det. Det är inte bara att släppa. Man är otroligt kluven. Nu är det så fint där, det har fungerat bra och gästerna är så nöjda. En del undrar väl varför vi slutar. Men vi slutar på topp.

Vad hoppas ni ska hända med anläggningen nu?

– Trots att vi nu säljer gör vi kanske inte som alla andra. Vi tänker sätta i fisk, en massa röding i sjön, för att den som tar över ska ha en bra start. Det ska inte vara som när vi tog över, då det inte var planterat någonting. Då blir det ett glapp. Så vi satsar de pengarna och sätter i röding. Det kan vi bjuda på. Det är vår bygd så att säga, så det känns bra.

Vad ska ni göra sen?

– Vi är pensionärer båda två, men vi jobbar lite på sidan om också. Sen har vi barn och barnbarn, så det är mer än fullt upp.

Vilket är ditt bästa minne från den här tiden?

– Att våra gäster har varit nöjda. Det är det som har hållit oss uppe och drivit oss, säger Thomas Engman.