Nina Rismalm

Gästbloggen

Veckans gästbloggare på Norrbottens Affärer heter Nina Rismalm och arbetar på Norrbottens Handelskammare som kommunikationsansvarig och projektledare. Nina kommer att blogga om; internationella företag som förebilder, balansen mellan yrkesliv och föräldraskap, Norrbottens roll i en global omvärld, skillnader i affärskultur mellan Sverige, Finland och Norge samt att hon kommer att ge hennes reflektioner vad som sker i omvärlden.

Jag har swag

Då var det dags för mig att säga hej då. Jag har inte hunnit blogga så mycket som jag hoppats på, men det är lite svårt att få tiden att räcka till ibland.

Jag har berättat lite om var jag jobbar med, men det mest fantastiska med mitt jobb är att få förmånen att jobba med ett proffsigt kontor, men självklart också med så ambitiösa och härliga tjejer (och David så klart) i laget. Alla är unika på sitt eget sätt så klart, men det de har gemensamt är deras positivitet, nära till skrattet och att de kan vara fokuserade till 100% när så behövs.

Lagets smeknamn för mig är sedan en tid Swags. Oklart vem som startade det, men jag misstänker Katie. Vad tusan menas med swags då?

Jo, när jag och Allis var på ett skolbesök i Överkalix sa en av eleverna i femman att han ville ha min autograf.

Jag: "Är du säker? Jag spelar ju inte basket"

Han: "Nä, jag vet. Men du är cool. Du har swag!" 

Och från den stunden så är nog Överkalix, efter Luleå, min favoritkommun i Norrbotten. Att de dessutom trodde att jag var 19 år är ju en bonus utan dess like *slänger håret över axeln*.

Tack för denna vecka, nu är det fullt fokus de två veckorna som är kvar av årets säsong!

 

 

Finalförberedelser

Luleå Igår blev det klart att vi återigen möter Udominate i finalserien. Det börjar som bli en tradition nu, tredje året på raken! Självklart har vi inga planer på att utgången ska bli något annat än tidigare heller.

Hur förbereder vi oss inför finaler?

Eftersom vi på kansliet inte utför själva idrotten får vi fokusera på att göra allt annat runt omkring så bra som möjligt. Mitt jobb började redan igårkväll när det blev klart att Udominate stod för motståndet och att vår hemmafinal blir 21 april. Jag hade redan innan förberett annonser så jag la ut den på sociala medier och uppdaterade hemsidan om när biljettsläppet skulle vara. Idag har jag uppdaterat biljettsystemet så att allt stämde där inför biljettsläppet. Sen har jag varit i kontakt med bussbolag, resebyrån, pausunderhållning, servicemän på arenan, motståndarlaget, samarbetspartners etc för att rodda klart kring match och bortamatch så mycket som det går.

Vi har en sån härlig i känsla i laget just nu där det verkligen märks att de har så roligt med varandra både på och utanför plan. Det kanske låter som en självklarhet, men det är inte alltid så enkelt som man tror. Tolv stycken tävlingsmänniskor med helt olika personligheter ska enas och vara överens om hur de ska nå ett uppsatt mål. Ni vet ju säkert hur det är på era arbetsplatser, det är inte alltid man håller med varandra till 100%. Men det som är viktigast, och som vi följer fullt ut, är att alltid resepktera varandra trots de olika åsikterna man må ha.

Laget har nu ett fullt fokus inför finalerna och de, precis som jag, tror på att vi kan gå hela vägen även detta år. Udominate har ett bra lag, men det har vi också. Och det går inte att ha mer än fem spelare på planen samtidigt...

 

Att vinna SM-guld

Eftersom förra året var mitt första år på Luleå Basket så var det också första gången jag fick uppleva ett SM-guld. Overkligt är nog det ord som beskriver känslan bäst. Som ni kanske minns så gick finalserien till en femte avgörande match och på grund av andra arrangemang i arenan var vi tvungna att spela dem femte avgörande matchen dagen efter final 4.

Inför Final 4 i Umeå ledde vi med 2-1 i matcher och hade alltså chans att avgöra. Jag och dåvarande klubbdirektören Urban Nordh hade sprungit ut till bilen i pausen mellan tredje och fjärde quarten för att hämta guldtshirtarna och guldhattarna. För det är ju så, man måste förbereda sig för allt ifall det blir vinst. Med en puls i 150 och rödflammiga handflator efter allt klappande så fick vi se matchen gå till en förlängning. Jag mådde fysiskt illa av nervositet. Udominate vann förlängningen och det stod nu alltså 2-2 i matcher. Det fanns knappt tid för reflektion, för nu skulle det gå undan! En ny match, den absolut sista för säsongen, skulle spelas och det fanns hur mycket som helst att förbereda.

Det första var att släppa biljetterna. Jag lånade en wifi-dongel från Katie Bussey, hoppade in i Urbans bil och började förbereda för biljettsläppet 22.00. 22.10 kraschade biljettsidan på grund av för högt tryck. 22.11 hade jag ett adrenalinpåslag som inte var av denna värld. Jag ringde samtal och smattrade med fingrarna på tangenterna konstant hela hemresan till Luleå för att försöka lösa teknikstrulet och svara alla upprörda kunder som inte fick några biljetter.

Urban har i efterhand berättat att han tyckte det var väldigt underhållande när jag stängde igen locket på datorn vid avfarten mot Bergnäset och säger "förlåt för att jag har varit en sån dålig reskompis". Han menade att det ju fanns viktigare saker än att hålla honom sällskap och i just det fallet hade hon nog rätt.

Väl hemma satt jag uppe till halv tre på natten för att se till så att alla som kontaktat oss angående biljetterna hade fått svar. Att jag såg i kors sen halv åtta på morgonen när jag kom till kansliet är en underdrift. Kön ringlade sig ut i foajén redan då eftersom vi på grund av kraschen föregående kväll fått skjuta på biljettsläppet till 08.00. Pang, bom, tjoff sa det så var nästan alla biljetter slutsålda. Det var en häftig upplevelse, det kändes som en rockkonsert.

Sen på kvällen fick jag återigen släpa fram kartongerna med guldtshirts och guldhattar men fick glädjande nog också öppna kartongerna denna gång. Jag grät lyckotårar konstant medan jag delade ut t-shirtarna till tjejerna och fortsatte böla i en halvtimme (troligtvis på grund av trötthet). Sedan hade vi en riktig pangkväll som höll på ända in på småtimmarna. En oförglömlig upplevelse som jag inte skulle ha något emot att uppleva igen. Gärna redan i år...


 

Glädje och sorg

Igår spelade vi semifinal 3 mot Alvik kl 19.00. Kl. 15.25 när jag skulle gå in på klubbens Facebook ser jag hur en bekant skrivit "Jag hoppas alla mina vänner i Stockholm är ok".  

Vad är det som hänt?! Jag gick snabbt in på nyhetssidorna på webben och kunde läsa om att en lastbil kört i full fart på Drottninggatan. Det kändes helt overkligt. Genast börjar man tänka på sina nära och nära som skulle kunna befinna sig där. Det dröjde en lång stund med magknip innan jag fått besked att ens nära var okej. 

19.00 var det alltså match. Trots all sorg skulle vi ställa om och spela en match som förhoppningsvis skulle sluta i glädje och en finalplats. En märklig känsla. Men jag tror att det är viktigt att låta livet fortsätta "som vanligt" så mycket som det går och inte förlamas av rädsla. 

Matchen vann vi sen med 83-70 och vi är nu klara för final. En enorm glädje!

Efter gårdagskvällens glädje har jag nu på morgonen suttit vid tv:n och tagit del av nyhetsrapporteringen och känt en enorm sorg. Har gråtit flera gånger.

Nu ska jag gå ut och ta en promenad i solen och visa att den/de som vill att vi ska vara rädda inte får vinna! 

Det är inte alltid så lätt

Jag ansvarar för all vår kommunikation på webben, i nyhetsbrevsutskick samt sociala medier. Jag har ingen formell utbildning i journalistik eller intervjuteknik, men jag har alltid tyckt om att skriva och gjorde ofta små egna tidningar när jag var liten. Kvaliteten på dem är dock diskuterbart. Som tur var är ju oftast våra spelade så rutinerade med intervjuer att det räcker med "vad har du att säga om matchen?" för att de ska kunna ge vettiga svar.

Det som däremot inte alltid är så lätt att att hålla masken. Jag tror framförallt att det blir svårare när man känner varandra och inte heller "får" skratta. Nedan kan ni se ett ihopplock av mina och Annas mindre lyckade intervjuförsök. Men ett gott skratt förlänger ju livet, som man brukar säga om vi nu ska börja slänga oss med klyschor. Jag ber om ursäkt i förväg för den lilla svordomen som kröp sig in där i mitten av klippet...

Ikväll är det semifinal 3 och det  kommer bli riktigt bra tryck i arenan! Förhoppningsvis blir det en segerintervju jag får göra efter matchen!