Efter 30 år – nu tar hon över butiken i byn

kitkiöjärvi Hon är själv uppväxt där – och nu tar hon vid där föräldrarna slutar. Sandra Kuoppa ska se till att butiken i Kitkiöjärvi lever vidare. ”Kanske håller jag öppet i 30 år till.”

I juli är det 30 år sedan Åkes livs öppnade i Kitkiöjärvi. Åke Kuoppa har sedan dess drivit butiken under olika former och varierande förutsättningar. Men med hårt jobb har han sett till att invånare i byn och omkringliggande byar har en butik inom rimligt avstånd. Dessutom körs varor ut till de som inte kan komma in och handla.

När det började 1987 bodde över 190 personer bara i Kitkiöjärvi, berättar Åke Kuoppa. Sedan dess har kunderna blivit allt färre. Men ännu är trycket så pass stort att det går att driva butiken. När Åke nu går i pension kan dottern Sandra inte låta butiken gå till tomma intet. Därför tänker hon ta över butiken.

– Jag har ju varit här sedan barnsben. Vissa gånger har jag i och för sig varit spy-less och jag vet ju att det här är ett dygnet runt-jobb. Men sen har jag övervägt det och kommit fram till att familjeföretaget kan inte bara få dö ut. Det här är något speciellt för mig, säger Sandra Kuoppa.

Att driva en butik i en liten by låter inte som världens enklaste sak att få ihop ekonomiskt.

– Man har ju sett skolor och butiker dö ut, så det går ju att se vartåt det barkar på många ställen och det är ju tråkigt. Men det här är ett familjeföretag som har en jäkligt bra grund att stå på. Den har ju varit här i 30 år och det måste betyda att det går att driva den, tror jag. Min vision är att ha kvar affären och behålla samma service som tidigare. Det ska gå att bo kvar här.

Åke kan dock intyga att det är mycket jobb som väntar. Med familj och annat jobb blir det inte lättare. Tanken är ändå att Sandra ska jobba kvar på LKAB i Malmberget och jobba i butiken under lediga veckor.

– Nog har man blivit lite avskräckt när man ser hur mycket jobb de lägger ned på det här. Men det är ändå något som driver mig till att göra det här. Det går bara inte att kasta in handduken för gott.

– Jag får väl ta hand om ungen och åka iväg och fiska med honom, säger Åke med ett skratt.

– Tanken är att jag ska anställa minst en person, jag har inte riktigt löst det ännu. Men jag vill inte att morsan och farsan ska behöva hoppa in. De har jobbat i 30 år med det här utan ledighet och de förtjänar att vara lediga nu.

Åke säger inte emot, utan ser fram emot pensionen.

– Det är första gången på länge man får vara ledig. Nu blir det jobb i skogen och jakt och fiske.

  • Senaste nytt
  • Missa inte
  • Krönikor
  • Senaste nytt