Prästen fick den grad av uppmärksamhet präster vanligtvis får när femtonåringar sitter och lyssnar på präster, samtidigt som de vill ut i backen och åka snowboard.

Han fortsatte dock, förmodligen van vid den av pudersnö och hormoner begränsade uppmärksamheten: ”Tittar ni ner i backen och tar steg för steg kommer det bli krokigt. Ni kommer behöva titta upp då och då och korrigera er, så någon rak linje blir det inte. Håller ni istället blicken fixerad vid trädet så kommer ni kanske snubbla någon gång då och då, men linjen kommer vara rak när ni kommer fram.”

Något guds barn blev jag inte av hans analogi, men orden fastnade i mig av någon anledning.

Det är ord som nu kommer tillbaka till mig, när jag ser vad som händer på den internationella arenan. För är det något som kräver att vi fixerar blicken på målet, något som kräver långsiktighet och en ängels tålamod, så är det vår världshandel.

Just nu är jag i USA och följer på nära håll den politiska och ekonomiska utvecklingen hos denna supermakt. Någon långsiktighet från president Trump finns förstås inte i sikte. Istället är förvirringen i det närmsta total när jag träffar representanter som ska sörja för landets utrikespolitik.

Världssamfundet har gått på samma snöfält i hyfsat samlad trupp ett bra tag. Just nu råkar dock en av ledarna i gruppen helt sakna riktning och dessutom snubbla för varje steg han tar. Trump visar inget intresse för att ta sig till trädet där borta i fjärran, eller ens på var han sätter sin nästa fot. Istället har han fullt upp att titta på propagandamaskinen Fox News och fundera på hur han ska säkra Ohio och Pennsylvania i nästa val.

Senaste veckans utspel om att chockhöja tulltarifferna på stål och aluminium är bara ett av många, många utspel som är lika slumpmässiga som de är skadliga. Och det är ett av de kanske allvarligaste hittills, eftersom det är ett beslut som kan fattas av presidenten själv utan att behöva gå igenom kongressen.

Utspelet skrämmer, för att tala klarspråk, skiten ur mig.

Detta eftersom det kommer att slå benhårt på Norrbottens ekonomi, som till stor del bygger på exporten av järn och stål. Dessutom riskerar det skapa en spiral av höjda tariffer på andra områden i ett krig som ingen någonsin kommer att vinna. Vi riskerar en snabbt dämpad ekonomisk utveckling och nedmontering av framsteg gjorda i frihandelns namn, med ökade spänningar på den geopolitiska arenan som följd.

Så, vad gör vi nu?

Oavsett om dessa tariffer införs eller ej är viktigare än någonsin att resten av oss nu tar oss samman, och att vi inte möter protektionism med mer protektionism. Annars kommer vi alla snart springa runt på det där fältet som blinda höns.

Jag vet att det låter pompöst, men det är ett absolut måste att vi blickar upp och återigen tar ut riktningen tillsammans mot en friare och mer öppen värld. Låt oss dessutom passa på att lära oss av våra tidigare misstag genom att denna gång även baka in en mer miljömässigt och socialt hållbar riktning i våra frihandelssträvanden, något som i hög grad har saknats tidigare.

Oavsett vad som händer kommer vi att ha tappat fart, men jag är övertygad om att vi kan nå dit. Så läge vi inte låter oss distraheras av en enskild och vilsen person som har bytt ut sitt lokalsinne mot en twittertumme.