Jag brukar tänka på den person, sittandes i sitt kök eller i sin traktor, görandes det som det finns ett behov av att någon gör. Skotta snö eller förädling av de bär och rot som kommer från Norrbottens växtzoner sex till åtta. Kvinnor och män som fann en marknad och som levererar produkter och tjänster efter förmåga och som en dag finner att vad de gör efterfrågas av många och det uppstår ett behov av fler som hjälper till, så kallade nya medarbetare. Det är en fängslande tanke, att det finns kvinnor och män i Norrbotten som startade ett företag för att ordna med försörjning för att möjliggöra att bo på en plats man älskar och bland människor man helt enkelt inte känner att man kan vara utan. En traktor blir fyra, ett får blir femton, en övernattningsstuga på tomten blir tio. Vem skall företagaren våga anställa?

Hur kan man tänka om rekrytering som liten eller mellanstor företagare i Norrbotten? I mitt arbete som jämställdhets- och mångfaldskonsult har jag samarbetat med modiga kvinnor och män som driver företag och pratat en hel del om rekrytering. Vilka, för kompetensen finns sällan att finna menar man, skall arbeta i mitt företag? Och behovet av att rekrytera bra personal delas av många, kanske särskilt i Norrbotten. Ett län med ideér och naturkapital som saknar motstycke i Sverige. Vem skall få förmånen att anställa en alltmer krympande skara av anställningsbar kompetens?

Nedan kommer mitt budskap till företagsledare och ägare:

Artikelbild

Krönikör. Sara Nilsson.

• Fundera på vilken kompetens företaget behöver. Lista den faktisk kunskap som behövs och fundera över om företaget kan internutbilda eller om det behövs någon form av examina. Internutbildning öppnar för stora möjligheter att finna rätt person för jobbet även i samhällen med få invånare.

• Tänk kompetens, inte kön. Statistiken är tydlig, forskningen glasklar. Kvinnor som grupp är den grupp som kan omsätta teoretiska studier till den så kallade verkligheten på ett mätbart vis. Hur kan det då komma sig att det den könsuppdelade arbetsmarknaden i Norrbotten består?

• Vilka är de som anses vara den ideale medarbetaren på företaget? Går det att mäta de ideala förmågor som arbetet kräver eller finns en mer diffus kunskap eller vetskap om att det krävs ett specifikt kön för vissa uppgifter?

• Att rekrytera den grupp (kvinnor eller män) som är minoritet på arbetsplatsen i syfte att ”få en justare jargong i kojan” eller ”uppvärdera en arbetsgrupp som har feminin märkning” är ett kort steg från riktiga problem om man inte vet vad man gör. Få är de kvinnor och män som vill företräda en hel population och än mindre att vara på ett sådant sätt som är representativt för den tillhörigheten. För hur är man en ”riktig kvinna” och hur är man en ”riktig man”?

• Skall företaget rekrytera nysvenskar? Vad tror man sig veta om individer från ett specifikt område eller från ett specifikt sätt att leva? Finns det risker att fördomar och okunskap om ursprung eller etnicitet kommer i fokus före kompetens eller förmåga?

• Är det så klokt att rekrytera unga förmågor om man vill att de ska göra som företaget alltid har gjort? Med nya generationer kommer nya sätt att tänka och det är en mindre framgångsrik idé att som företagsledare tänka att man kan nyttja dessa förmågor när det passar på det sätt man själv vill. Nya generationer vill vara delaktiga och nöjer sig sällan med skendemokrati.

Alla företagare, vet detta: förmågor, intressen och fallenhet fördelas lika i gruppen kvinnor och gruppen män. Att utgå från att just ditt företag behöver en medarbetare av ett visst kön kan få konsekvenser, det innebär att du väljer bort hälften av rekryteringsbasen.

Det är ofta lättare att rekrytera den personal man behöver än att få dem att stanna och över tid. Något av det mest lukrativa en företagsledare kan göra på kort och lång sikt är att arbeta med arbetsplatskulturen. En arbetsplatskultur som kan härbärgera olikhet kommer att vinna i slutändan, oavsett om företaget finns i Långträsk, Markbygden eller kustnära stad.