I sin enkelhet är den mångfasetterad och har gett mig insikter. Frågan är: Vad behöver jag i dag? Alltså inte vad behöver jag göra, åstadkomma eller fixa i dag. Inte vad har jag lust med eller vill jag undvika, utan vilka behov behöver jag tillgodose för att må bra. Det är lätt att förväxla görandet med varandet. Svaren jag fått från mig själv handlar ofta om skratt, närhet, rörelse och framförallt olika versioner av aktiv vila och återhämtning.

Du har hört det förr, att vi lever i ett uppkopplat samhälle med krav som utgår ifrån idealbilder som är svåra att leva upp till. I organisationer upplever medarbetare att tempot ökar och även fritiden är för många målsatt och detaljplanerad. Individen bär större ansvar för att sätta gränsen mellan arbete och privatliv. Att bli sjuk av stress tar tid, det är mer att likna vid en process som leder till sjukdom. När vi i denna kontext missar att freda tid för dialog och reflektion på arbetsplatser ökar ohälsa, konflikter och långsiktighet får stryka på foten.

Vi behöver vila, vi behöver en paus. Länge trodde jag att det räckte med tid för reflektion eller mindfulness och yoga. Min kylskåpsfråga har lärt mig att det finns ytterligare en dimension som snarare handlar om stillhet. Att helt enkelt inte göra någonting. Att inte medvetet processa något, att inte ha en bestämd uppgift. Utan tid där görande får bli precis det som blir och varandet inte är reflektion utan stillhet. I vacuumet där vi bara är verkar bearbetning och lärande ske med stor effekt. Som att sova på saken fast i vaket tillstånd. När hjärnan får ha semester och händerna göra det som ger ro sker fantastiska saker i vår hjärna. Att bara sitta där och göra ingenting kan vara det bästa du gjort på hela dagen.

Artikelbild

Cecilia Hjelte, krönikör i Norrbottens Affärer

Inom neurovetenskap beskrivs vår hjärna som hungrig med en begränsad kapacitet till fokus. Och det är när vi tänker och gör komplicerade, nya saker som prefrontala cortex fullständigt slukar energi. När vi gör enklare saker som vi är vana vid tar äldre, energisnålare delar av hjärnan över. Vi går på rutin. Eftersom många jobb kräver koncentration och komplext beslutsfattande finns det all anledning att bli smartare i hur vi lägger upp våra jobb. Exempelvis när på dagen vi prioriterar arbetsuppgifter. Vi borde agera som en äldre person med begränsad fysisk ork och välja vilka aktiviteter som är viktiga att lägga krutet på. Vad skulle hända om vi såg vår koncentrerade hjärnkapacitet som den begränsade resurs den är?

Författaren Eva Robild skriver: ”Stilla dig. När tiden är en bristvara ger vi oss själva sällan tid att sitta still och göra ingenting. Det tar en stund för den som är uppe i varv att stillna. Har vi varit där länge tar det längre tid.”

Stillhet är ett utrotningshotat tillstånd.